Hundsnack

Ja då har vi kommit till slutet av denna långa månad, härligt nu kan man se lite ljusare på tillvaron.

Någonting som ständigt återkommer är detta med valpar och hur mycket de skall röra på sig, inte allt för ovanligt att vi uppfödare skrämmer valpköpare med allt från fel på höfter till förlorad benstomme, ja vad gäller egentligen.

Jag brukar säga så här sundt förnuft får råda, men det kan vara svårt för många då det kanske är den första valpen man skaffat. Hos oss får valparna följa med nästan från början sen så anpassar man promenaden efter ålder, tar vi långprommis så får man sitta i ryggan det går jättebra. Det här med förlorad benstomme har jag ej upplevt men skriv gärna om ni har synpunker det är alltid lärorikt att utbyta erfarenheter, tror ej att det bara räcker med att gå en promis runt kvarteret.
Det som händer här snart är utställningen i Sala 14/2 på alla hjärtans dag, då skall vi ställa Phoebe och Debbie det ser vi fram emot.
En Norge resa skall också hinnas med den veckan får se vad den slutar med, kanske en liten valp vem vet.
På återhörande /Pamela









Vår ängel

Idag så tog jag med mig "valparna" på en promis. Var så härligt väder så nästan 2 timmar var vi ute. Härligt!
På hemvägen träffade vi bästisen Phillip med matte Marie, tyvärr så hann vi inte med nå lek och spring men alltid lika roligt ändå:)
Nu ligger de och tuggar på ett varsit märgben.....så nu måste de vara nöjda:)

Det verkar som vår älskade Steffi inte kommer finnas hos oss så länge till, kroppen börjar säga ifrån ordentligt nu.
Tufft och se att hon så gärna vill men att det helt enkelt inte går längre.
När vet man att det är nog? Som tur är är mamma väldigt stark på den punkten....djuren ska ej behöva lida, det är ens uppgift som ägare att ge dem ett bra slut.
Hon har funnits så himla länge, under större delen av mitt liv har hon alltid varit vid vår sida.
Man vet att det är svårt när djuren måste lämna en men ändå skaffar man fler, de ger ju så himla mycket tillbaks.
Man försöker tänka positivt....13 år är ingen dålig ålder och nästan aldrig sjuk....min lilla  skyddsängel hur ska jag klara mig utan dig?

/Malin


 Steffi sommaren -08




Solsken vart tog du vägen?!

Hallo alla där ute!
Nu vill vi ha vår, fick en liten försmack här om dan då solen sken och fåglarna kvittrade. Men vi har ju bara kommit till mitten av januari så de försvann fort. den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge....heter de ju:)
Hundarna växer och gror och mår alldeles utmärkt!
Vår gammeltik Steffi som vart tretton nu i höstas börjar nu bli lite skruttig...åldern kommer ikapp....men ännu kommer stunder då hon skiner upp.

Snart är det dags för nya utställningar och Jag Malin ska få ställa för första gången.
Tränar mycket på hemmaplan fårse hur de går i ringen.
Hoppas vi syns!! Ha de:)
Kramar/Malin


Phoebe


Vi älskar varandra...syns det? (Debbie och Phoebe)


Mattes säng är bäst!



Tagna på bar gärning...hehe...mattes säng igen:) (Mara och Steffi)

RSS 2.0